Plockepinn

Man ska inte leka med maten, heter det, men nog blir det lite roligare att asiatisk mat med pinnar. De här ätpinnarna är handsnidade av trä. Topparna har formen av salladsbestick (en sked och en gaffel).

Chop chop – skynda långsamt

Man tror att det engelska ordet ’chopstick’ kommer från pidgin-engelska där ’chop, chop’ betyder ’snabbt’ och ’skynda’. Men för många ovana användare är det nog en missvisande beteckning då maten har en irriterande tendens att ta en omväg ner i knäet på sin väg upp till munnen.

Ätpinnar har används i Kina åtminstone från tidigt 300-tal f. Kr. Enklare varianter görs av bambu, trä eller plast. Finare varianter finns med inläggningar av pärlemor och av snidat ädelträ, ben, buffelhorn eller elfenben och till och med jade och guld. Kungligheternas ätpinnar gjordes ofta av elfenben, och då inte enbart för att det ansågs exklusivt utan för att förgiftad mat färgade elfenbenet. Pinnar av bambu är väldigt populära i Asien idag – de är billiga, värmetåliga och de drar inte åt sej dålig lukt och smak. Dessutom är de ekologiska.

Symbolism

I forntida Östasien var knivar bannlysta från matbordet då de associerades med krig och död. Ätpinnarna däremot, som ju alltid används i par, har stått som symbol för fred och kollektiv harmoni. De två ätpinnarna symboliserar även ett troget par och ges därför i bröllopspresent med en önskan om att de nygifta alltid ska vara oskiljaktiga. Samma symbolism återfinns i hur en avbruten ätpinne på en bröllopsfest tolkas som ett omen att giftermålet kommer att sluta med skilsmässa. Ett annat tabu, som bådar om kommande död, är att man absolut inte får stoppa ner pinnarna i riset så att de står rakt upp. Det beror på att pinnarna då ser ut som rökelsestickor som man sätter i ris på begravningar.

Mångsidighet i all enkelhet

Den första pinnen ska ligga fast i vecket mellan tummen och pekfingret så att ungefär en fjärdedel av pinnens övre del sticker upp ovanför handen. Någonstans runt mitten av pinnen (lite beroende på hur stor hand man har) ska pinnen vila mot toppen av ringfingret. Den andra pinnen håller man fast med toppen av tummen, pekfingret och långfingret parallellt med den första pinnen. Då kan man röra den upp och ner så att man kan greppa maten.

Pinnarnas enkla utformning bidrar till dess mångsidighet. Ätpinnar används tillsammans med en ätskål som man håller i vänster hand och för upp mot munnen. Större fastare matbitar kan man plocka upp med pinnarna, men riset skyfflar man in i munnen. Äter man soppa har man pinnarna i höger hand och en sked i vänster. Pinnarna är även ett viktigt redskap när man lagar maten. Då använder man ofta en grövre och längre variant. De är perfekta när man grillar och för att röra om när man snabbsteker i woken.